år efter år
Igår fick jag höra att det verkar som om jag inte trivs med mina vänner eller hemma. Och jo jag trivs med mina vänner och det har blivit bättre hemma nu. Men ändå är det något som ligger kvar och skaver. Ja och det är svårt att glömma sådana minnen och det ligger kvar. Varje dag och jag hatar verkligen det som hänt. Försöker glömma men jag kommer aldrig att sluta hata. Det som hände i fredags fick mig att tänka och nu förstår jag att det har varit jag som varit problemet och att jag är så jävla rädd att bli som honom. Det skrämmer mig. Att jag för varje dag tar efter någon som jag själv tycker är en riktigt svag person. Men jag vill förändras, jag vill men allt har fått mig att tappa hoppet om att det går. Jag ska försöka ...
du ger mig hopp gumman!
du ger mig hopp gumman!Kommentarer
Trackback