Hejhej!
"det löser sig" är en vanlig fras som man får höra rätt ofta när det är något strul. Senaste tiden har jag fått höra den väldigt ofta. Men det blir inte bättre, hur länge ska man behöva vänta egentligen? Själv tycker jag att det är helt fel att säga så eftersom allt kan gå helt åt helvete när som helst. Och jag vet själv att jag nog inte skulle klara av det. Precis som i låten; "för varje dag som går kommer jag närmare den dåtid som jag kämpat så hårt för att kunna ta mig ifrån"

Idag:
Åkte med pappa till skolan så fick inte min vanliga tid för att vakna på bussen och tänka. Så jag satt i bilen och babblade sönder med honom och sedan släppte han av mig i Brommaplan. Träffade en gammalvän och gick sedan till bussen. Hade några jobbiga lektioner men allt kändes bättre när jag viste att jag skulle fika med tjejorna så att jag kunde berätta saker som jag inte orkar ta upp annars. Vi åkte till spånga och såklart missade vi precis bussen. haha!  Men vi kom fram men nicole var tvungen att gå rätt snabbt. Vi pratade en stund och kom in på rätt seriösa ämnen. Sedan ringde pappa och sa att han hade slutat så han kunde hämta upp mig i brommaplan runt sex, på vägen dit ringde jag marcus och vi pratade en liten stund. Känns lite bättre nu, har nog fattat.

älskar er tjejor, och dig också marcus.

/ lavisa