För mig är det väldigt jobbigt att du inte kan acceptera mina åsikter. Jag accepterar dina, jag säger inte att du är dum i huvet för att du tycker på det viset. Du är en person jag litar på, mer än någon annan. Du säger att du litar på mig med och om jag nu betyder något för dig? Varför säger du alla dessa ord? Varför låter du mig inte tycka som jag tycker, varför fortsätter du när jag säger stopp? Har jag någonsin kallat dig nått sådant?