den enda som fick höra allt och kände samma sak som mig
som kunde gråta med mig, skratta när det kändes bra
som inte prata skit och ljög, ja det var riktig vänskap
nu så är det ytligt hela tiden, vart är livet kompis
du vet den tiden då vi hängde, nu är allt så konstigt
jag kommer aldrig glömma tiden då vi gick i skolan
skippa sista matten, satt och snacka ut om allt i solen
nu vill jag minnas alla saker som vi skratta åt
när vi va dom som ingen såg och ingen annan fatta nåt
hade man en dålig dag så fanns du där och drog ett skämt
du gjorde livet enkelt, ställde upp, du var en trogen vän

Jag kan inte klandra dig för det. Vi gjorde det vi trodde var bäst.
Fick sånna minnen när jag hittade denna låt på datorn.
Sådant glömmer man inte, minns du?